oliviautterstedt

Ni vet när det känns som om man har förlorat allt ? När kroppen skakar av rädsla och skräck eftersom man inte vet vad som ska hända nu ? Jag har levt i nuet i nästan 2 år, i maj. Jag har inte orkat tänka på framtiden, den har varit alldeles för långt borta. Men jag trodde heller aldrig att jag skulle vara kvar här så länge som jag faktiskt varit.

Men det gör fortfarande lika ont när jag tänker på dig, det är fortfarande lika svårt att fatta att du är borta, det är fortfarande lika tomt, även om jag försökt bygga upp det tomma utrymmet som finns kvar efter dig.
Bara att allt detta har blivit en vana har jag märkt, jag är så van vid att tänka på dig, jag är så van vid att det är tomt, så jag märker inte av det på samma sätt.
Men idag är det en såndär dag jag vill glömma allt och komma upp till dig, till din famn.
För idag gör det ont, idag är det tomt, tommare än vanligt.

Hur kunde gud låta en sån bra person lämna oss ? Vi behöver fler såna, ändå tar han dom ifrån oss, på bara några ögonblick. 

Jag ryser när jag ser alla bilder, kan man verkligen begrava en person under en massa jord och snö?
bara sådär ? Det blir som en bok som stängs, som inte slutar med " levde lyckliga i alla sina dar".
Robin jag hatar det som hänt, jag försöker vara den vän du ville ha, jag vill bli något mer än vad jag är. Men jag
klarar det inte.. inte utan dig. 


Jag skulle ge allt i denna värld, för att se dig en gång till, och säga allt jag inte fått sagt. 
Har inte gått en dag som jag inte önskat att du var här.
Vi älskar dig våran ängel, dag som natt. DU finns alltid i våra hjärtan, kärlek till dig<3